SORGETEXTER BLEV TILL BOK

BÄSTÄLL BOKEN HÄR

I en och en halv dag grät jag hejdlöst när min pappa dog. Jag berättade det inte för någon. Jag bara grät.

För min vän Anna hade det varit annorlunda. När hennes pappa tagit sitt sista andetag, ringde familjen runt till alla vänner. De kom hem till Olle där han låg i det ljusa sovrummet innanför köket, för att ta avsked, för att gråta och dela. 

Anna arbetar med jorden. Hon bor på samma gård där hennes familj levt i åtta generationer. Jag minns Annas pappa Olle som stor och varm. Alltid med ett gott ord till den han mötte. cancern drabbade honom och Anna skrev på små papperslappar; på allt hon kom åt, för att klara sig igenom eländet.


FARVÄL

Vi klädde dig fint
med rosenblad på kragen
Färdkost skickade vi med
äpplen och älskade potatis
Vännerna kom
för ett sista avsked
Barnen lekte i rummet
Du blev allt vitare i hyn
och kallnade så småningom
Nästa dag blev du hämtad
Din sista resa från hemmet
gick över höstbrun mark
Äpplen från i somras kantade din väg
Vi vinkade farväl
och tårarna rann


Åtta år efter Olles död läste Anna sina sorgetexter på nytt - och hon lät mig läsa dem. Starka, vackra ord fulla av kärlek, sorg och liv. Ord som senare skulle komma att bli en bok. När Anna frågade om jag ville illustrera hennes texter svarade jag ödmjukt men tveklöst: ”ja”. Vårt samarbete var pur glädje! Jag kom även att stå för formgivningen; jag fick ett i stort sett färdigt manus att arbeta med. Då och då ringde Anna om ett ord som skulle ändras. Eller om något annat som skulle strykas. Någon gång önskade hon en radbrytning. Fascinerad såg jag hur små, små förändringar gjorde den redan så fantastiska texten ännu bättre.
Det värmländska bokförlaget Votum tog oss in under sina vingar och gjorde upp en tidsplan för arbetet – från Annas papperslappar och mitt fotografi, min formgivning – via tryckeri i Lettland - till färdig bok för bokdiskarna.

Så en vinterdag ringde Anna och berättade med glädjetårar i rösten, att hon höll vår nyfödda bok i sina händer. Den var så fin! Vi ordnade stor fest i det nybyggda potatislagret. Min man bjöd på sin musik. Anna läste sina texter. Jag visade ljusbilder.

Och vad säger människor om boken?

Efteråt tågade alla ut i mörkret - mot Annas varma kök; in till ett knytkalas med ett bord dignandes av så mycket gott, till ett kalas med så mycket trängsel och trivsel jag sent kommer att glömma! Vi festade och gladdes åt ”I min pappas himmel”. I dörröppningen till ett av sovrummen stod barnen och sålde den nyfödda boken.

Senare fick jag ett telefonsamtal. Det var från herr Åkerblom; förre länsbibliotekarien i Värmland. Han ringde å föreningen Värmlands litteraturs vägnar. Vår bok hade blivit utsedd till vackraste Värmlands boken 2012! Motiveringen var:

"Framställningen av kärlek och ilska, glädje och sorg, i bilder och ord gör denna bok till ett mästerverk. Att kunna beskriva känslan i en nära anhörigs bortgång så vackert är en bragd. Olga Magnussons foto och layout både förstärker och mildrar orden. En vacker bok, som alla kan njuta av, samtidigt som den skänker ljus i vår själs mörkaste vrår."

Då och då efter sin död kom Olle på visit till Anna i drömmen. På morgnarna efter dessa besök brukade hon prata med sin mamma i huset intill och det visade sig som oftast att han även tagit svängen in till henne för att också hälsa på i sin frus dröm. Efteråt hörde de med varandra vilka kläder Olle hade haft på sig - för han bytte nämligen kläder även i himlen - jo, den blå Helly Hansen tröjan och de gröna byxorna.

0

 .