I ETT BLÅTT KÖK AV ANNO 1926, HAR jag MIN ATELJÉ MED DAGLJUSRÖR I TAKET OCH MED FÖNSTER ÅT NORR OCH ÖST.



Berättelsen om mitt måleri

Konstnären Sven Ekdahl hade hjälpt mig välja ut arbetsprover som väckt konstfacks intresse. Men så skulle jag dit också, till Gärdet, tillsammans med de andra lyckligt utvalda, för att lösa fler uppgifter. Jag var arton och hade hunnit ordna bostad på Walhallavägen. Jag kände mig förväntansfull och redo.

Men när jag efter någon vecka fick brevet där mitt namn inte fanns med bland dem som antagits till linjen för grafisk formgivning och illustration, blev min besvikelse stor. Jag gick färdigt gymnasiet istället.

Gymnasiet skulle dock komma att bli en mycket betydelsefull konstskola för mig.

Sven Ekdahl, som varit bildlärare i många år på Tingvallagymnasiet, hade ordnat bra resurser för konsten. Jag fick ta all den linneduk och konstnärsoljefärger jag behövde (ja det finns två sorters oljefärg; studie- och konstnärskvalitet). När det var öppen jurybedömd höstsalong på Värmlands museum, antogs tre av mina verk – alla målade i Tingvalla gymnasiets underbara, ljusa  bildsal. Och alla såldes! Olja var min grej!

Höstsalongerna hörde till årets höjdpunkter för mig under min uppväxt. Bland mina Värmländska favoritkonstnärer var Stig Olson och Gerd Göran och så fanns det en Lars Lerin som målat en interiör som jag tyckte om. Kenneth Börjessons konst fascinerade mig också.

Mellan höstsalongerna, om helgerna, besökte jag stadens gallerier tillsammans med min mor. Jag insöp konsten och jag studerade den. Min mamma och jag hade konstutställningar tillsammans, i Båsta, i Uddeholm, i Karlstad. Hon med akvareller och jag med oljor.

Fyra år efter inträdesprovet till konstfack flyttade jag till Göteborg för att gå på en annan konstskola. Jag kom att bli kvar i den västra landsänden nittonhundratalet ut. I ett litet torp på västkusten kom jag att utveckla mitt porträttmåleri genom att först måla porträtt till min dåvarande makes affärsbekanta. Sedan till en utställning med kända ansikten från staden där vi bodde. Utställningen blev succé, och jag upprepade idén, nu med ansikten från min hemstad Karlstad. I två år målade jag porträtt inför den utställning som skulle komma att bli mitt genombrott som porträttmålare. Jag kom under många år att anlitas till att måla domprostar, rektorer, landshövdingar och företagsledare.

Efter att ha arbetat i min ateljé på västkusten och sedan i Skokloster, Arvika. Tensta och Järna, slog jag mig slutligen ner ett par mil från mitt barndomshem i Värmland. Här har jag åter hängt upp lysrören i taket, som troget tjänat mitt måleri. Här, i mitt blåa kök, inspireras jag till att måla och här blir måleriet till en underbar, god och livgivande cirkel för mig att befinna mig i, men till en lika stark frustration, om jag hamnar utanför den.


0

Varukorg