Berättelsen om mitt måleri

Du finner mig och min konst i ett blått kök av anno 1926, där jag har min ateljé med dagljusrör i taket och med fönster åt norr och öst. Du finner mig som portrattmalerskan på Instagram. Och ... om du vill är det möjligt att köpa min konst till din egen vägg!

Konstnären Sven Ekdahl hade hjälpt mig välja ut arbetsprover som väckt konstfacks intresse. Men så skulle jag dit också, till Gärdet, tillsammans med de andra lyckligt utvalda, för att lösa fler uppgifter. Jag var arton och hade hunnit ordna bostad på Walhallavägen. Jag kände mig förväntansfull och redo. Men när jag efter någon vecka fick brevet där mitt namn inte fanns bland dem som antagits för att börja höstterminen på konstfack, var min besvikelse stor. Jag gick färdigt gymnasiet istället ...

Dock kom gymnasiet att bli till den konstskola som skulle få allra störst betydelsefull för utvecklandet av mitt måleri. Sven Ekdahl, som varit bildlärare i många år på Tingvallagymnasiet, hade ordnat bra resurser för konsten. Jag fick ta för mig av all den linneduk och konstnärsoljefärger jag behövde (ja det finns två sorters oljefärg; studie- och konstnärskvalitet). När det var öppen jurybedömd höstsalong på Värmlands museum, antogs tre av mina verk – alla målade i Tingvalla gymnasiets underbara, ljusa  bildsal. Och alla såldes. Olja var min grej!

Höstsalongerna var årets höjdpunkt för mig under uppväxten mellan Dene och Karlstad. Bland mina favoritkonstnärer var Stig Olson och Gerd Göran och så fanns det en Lars Lerin som målat en interiör som jag tyckte om. Kenneth Börjesson fascinerade mig också mycket ..


Mellan höstsalongerna, om helgerna, besökte jag stadens gallerier tillsammans med min mor. Jag insöp konsten och jag studerade den. På Galleri Art hade Mats Rydstern sålt det mesta. Jag hade turen att köpa ett av hans verk. Mats skulle nu komma att bli som en mentor för mig under en period (vilket jag är osäker på om han minns idag). Det såldes konst på 80-talet! Min mamma och jag hade några konstutställningar tillsammans, i Båsta, i Uddeholm, i Karlstad. Hon med akvareller och jag med oljor.

1988 flyttade jag till Göteborg för att gå konstskola, och kom att bli kvar i den västra landsändan fram till 2000. 1989 seglade jag i världens minsta båt genom tiderna över norra nordatlanten i den legendariska båten ”Bris” – och jag skulle under under de här åren, på västkusten, komma att utveckla mitt porträttmåleri.

Jag har sedan dess målat landshövdingar, rektorer, präster och jag har målat porträtt för privata samlingar. Mitt signum är att ”porträttera med kärlek och respekt”.

Parallellt med mitt porträttmåleri i klassisk stil, målar jag gärna lekfullt i udda färgkombinationer.


HÄR ÄR NÅGRA TIDNINGSARTIKLAR OM MIG.

KLICKA HÄR!


0
 .